Burstbucker 1, 2 och 3 är i praktiken en Classic 57 fast med olika många varv lindade på respektive spole, vilket gör att den humbuckar lite mindre än en symmetriskt lindad mick. 50- och 60-tals PAF-mickarna var ofta ojämnt lindade eftersom man inte hade teknik till att hålla koll på hur symmetriska spolarna lindades. Men så långe de inte brukade så var det förstås tillräckligt bra. En trevlig bi effekt var att de släppar igenom lite mer höga frekvenser vilket gör att Burstbucker låter öppnare än Classic 57, utan att förlora C57:ans tyngd. 1:a är svagast och tänkt för halsläge. 2:a är tänkt som matchande stallmick och 3:a är en överlistad extra stark variant. Men jag köpte min för att sätt i stall-läget i min Gibson Les Paul 59 Reissue, vilket blev riktigt bra. Den är ungefär lika svag som alla de PAF-mickar som jag gillar och därmed perfekt som stallmick. Något som nog tyvärr många missar. En riktigt bra mick är det i alla fall oavsett om man vill ha den i hals- eller stall-läge.