Jag har jämfört denna med en Gibson Burstbucker no1 och en Seymour Duncan 59 som jag har testat i halsposition i min Gibson Les Paul. Denna pickup spelar i en annan liga än de tidigare. Gibson BB1 är faddare, muddigare. Och Seymour Duncan 59 är lite mer komprimerad i tonen. Denna Seth Lover är något helt annat. Det finns bra med botten utan att för den skull förlora något sparkle på toppen. Det finns ett "honk" i mellanregistret som för tankarna till jättedyra originalmickar från femtiotalet, eller superexklusiva boutique-pickups.
Installationen är enkel och med 4-conductor-utformningen kan man lätt anpassa micken på ett sätt som inte var möjligt med gamla original-humbuckers. Förutom klassiska kopplingar som coil-tap kan man lätt göra out of phase-koppling utan att behöva bryta upp kåpan och flippa magneten på riktigt. Dom har fyra tåtar; en hot, en splitt på ena coilen, en på andra och så jorden. Löder man ihop och tejpar bort coil-splitt-sladdarna och byter plats på den heta kabeln och jorden så får man out of phase-sound i mittläget när man kör båda mickarna. Så får du till det där ultimata Peter Green-ljudet med dessa pickups.
Kortfattat: Seymour Duncan Seth Lovers är väldigt mycket humbuckers för pengarna!
