Jag har spelat på många flatwoundsträngar. Fender, Daddario, Ernie Ball, Rotosound, the list goes on. Det är något med La Bellas slipade strängar som bara går rätt in i själen, som gör att man bara vill spela mer och mer. De här strängarna är lena som smör på min Harley Benton P-bas, och har ett sound som passar i alla lägen egentligen, utom möjligen viss metal.
G-strängen är väldigt tunn, den feta smöriga Jamerson-tonen kommer inte riktigt fram när man spelar på den. Men de andra strängarna väger upp!
Rekommenderar starkt!